Sammanfattning: ICE London 2020

2020 års ICE London har på många sätt överträffat tidigare års - främst för att branschens kunskap och förståelse kring ansvarsfullt spelande har ökat, men också för att vi inte längre diskuterar VARFÖR, utan HUR, av RG-åtgärder och implementering.

I år har jag hört många operatörer, tillsynsmyndigheter och till och med personer som arbetar med konsumentskydd säga att branschen är villig att investera i RG, men att det inte riktigt finns något samförstånd om vad som fungerar eller tillräckligt med forskning för att stödja om RG-insatser faktiskt är till någon nytta.

Jag kanske sticker ut hakan genom att säga detta, men jag förstår inte riktigt var den tanken kommer ifrån.

Europa, och särskilt Skandinavien och Storbritannien, har studerat problemspelande och spelansvarsåtgärder under lång tid, och tillsammans med andra länder, till exempel Kanada, har vi en källa till information och lämpliga verktyg och insatser att börja arbeta med - idag.

Det verkliga problemet, enligt min mening, är att branschen är väl medveten om de verktyg som finns tillgängliga, men tvekar (eller är rädd) för att faktiskt använda dem, eftersom det kan finnas några obekväma val och diskussioner som skulle behöva följa. Det är lätt att peka på bristande och/eller osäker forskning, eller att det inte finns något verktyg som är "helt rätt" - men för mig verkar det mycket som en rökridå.

Nu har Sustainable Interaction varit i RG-branschen i 20 år och har arbetat internationellt med universitet, forskare, psykologer, experter på problemspelande och spelbranschen själv för att samla en kunskapsbas som du definitivt inte kan beskriva som "bristande". Kanske är vårt problem att vi är dåliga på att prata om vårt arbete - men det finns fortfarande här och talar för sig självt.

Om du är redo att börja göra det riktiga arbetet hjälper vi dig gärna!

Med vänliga hälsningar,
Johan Brandsten
VD